Jag har lite panik just nu, stress som hugger sig tag i magen, hjärnan, muskler och sinnet. Jag hatar stress och undviker det i största möjliga mpn, men man kan inte gömma sig från allt och just nu nu är det så mycket i skolan, jag kommer fr.o.m. imorgon bitti avslutat en hettsig jobbperiod, vi är mitt i vårt stora projekt på skolan och jag har lite för mycket att lära mig utantill tills på måndag (det är verkligen fullt ös medvetslös med det just nu), jag försöker träna och ha ett rullande schema som är ganska späckat, sommaren närmar sig och jag måste få tag i en ny lägenhet, jag har sökningar till skolor och auditions att gå på, men framförallt slutar min utbilning om en månad och två dagar. jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. det är en ända stor klump av allt bara och jag håller på att ramla isär lite över allt som sker och händer och tiden som går och saker jag absolut inte kan göra något åt. jag kan inte fly, jag kan bara repa, men när man endast känner för att lägga sig ned i fosterställning på marken och gråta så är inte karaktärsanalyser och noter det som står högst upp på "må-bra"- listan.

FUCK YOU STRESS! YOU NEED TO LEAVE NOW! men det går ju över. de tär en jävla tur det.