Det är så mycket som händer som vara har med själva undervisningen att göra som tar mycket energi mässigt. Sedan är det alla nya människor man lär känna och alla intryck de ger än. När dagen är slut är man så pumpad med ny info på alla punkter, att man ofta inte orkar bry sig någon fler än en själv. 

Där känner jag att jag tappar så mycket. Jag tappar alla hemma. Men kanske framför allt en sida av mig själv. 

Jag orkar inte. Jag orkar inte lyssna på alla eller höra av mig. Jag orkar knappt lyssna på mig själv.

Vissa dagar tycker jag till och med att det är jobbigt med orden "jag saknar dig!" För jag saknar inte tillbaka, för jag har tusen andra saker att känna och tänka på. Eller att höra av sig för den delen, man glömmer. Så sitter man på något rum å pratar om livet, så kommer man att tänka på alla där hemma, alla som alltid finns där som man saknar å tar för givet. Jag hatar att ta saker för givet. Disträ, trött, slut och utpumpad. Ja, ungefär så.