jag brukar inte vara en sådan som längtar hem. jag har aldrig haft väldigt svårt att sova borta, inte legat vaken speciellt länge eller att mamma och pappa måstat hem mig. men just nu längtar jag hem. kanske inte så mycket till mamma och pappa eller fanny, men till min älskade hund och mina fina vänner. dem jag kan hiva ur mig saker jag bara måste få prata om, dem jag inte behöver tänka på om de orkar lyssna eller inte, de som förstår vad jag pratar om och dem man bara kan gå fram till om man känner att man behöver en stor kram. dem längtar jag just nu hem till och vill bara åka härifrån, långt härifrån och stanna där alla fina finns. jag saknar hera som ligger bredvid mig på nätterna och får mig att somna lugnt. jag saknar mina bästa vänner som sitter hemma eller på annan ort. jag saknar att ha någon att klänga på på fest och att inte behöva oroa sig över vad andra människor tänker och tycker hela dagarna för att jag redan vet de, för att de är mina vänner.

många frågar om jag skulle vilja hoppa av, en del av mig vill det. just för att det är så svårt, jobbigt, krävande (både psykiskt och fysiskt), klassen är väldigt ojämn, vi känner inte varandra och alla är osäkra på varandra och gör att det blir mycket prestationsångest, ojämnheter för att alla ligger på så olika nivåer inom allt. det blir väldigt jobbigt och när man inte är nära någon kan man inte prata på samma sätt. så det blir jättejobbigt.

jag skulle behöva en hel kväll med meditation och en dag allt går riktigt bra med allt, för just nu går ingenting bra.

det finns så många låtar jag skulle vilja sätta in här, men här kommer endast en låt, såhär kl två på natten.