En hel sommar och här sitter jag nu, mitt första nattpass på nya jobbet efter flytten till Stockholm. Jag har flyttat hit för att studera på SMI med inriktning Musikal, sång och skådespeleri. Utbildningen är helt fantastisk. Jobbet är som personlig assistent på ett superbra assistansföretag, till en tjej med RETTs Syndrome. Läs ni som inte vet vad detta innebär. Hos henne sitter man vaken natt, därför är jag vaken just nu och har ingen plan att sova förns ca 9. Slutar kl 8.

 

Sen i fredags har jag saknat Norrland. Jag saknar kanske inte just hem, även om mamma, pappa, Hera och mammas mat känns fruktansvärt lockande, så är det inte riktigt det som jag längtar till. det är just Norrland. Norrland med barrträd, skog, berg, kyla, tempot, jibbersh och tystnaden, men framför allt dialekten. att få höra norrländska på en daglig basis, ute på stan, på jobbet, i skolan...det gör riktigt ont. riktigt ont att det inte finns där, inget av det. jag hör stockholmska och småländska dagarna i ända. jag vill höra mitt språk!! min trygghet...