Tänkte på det här med skitsnack.Vad är okej egentligen? Är det ens okej? Jag kan vara väldigt bra på att snacka skit, men jag hoppas att jag för det mest inte gör det. Man dras lätt med, någon säger något som får en att tänka på "det där" som sedan gör att man är mitt uppe i en disskusion. Men många gånger är det så onödiga saker som kommer upp, som tex: "Jag är så mycket bättre en den personen" då känner jag att det inte längre riktigt är okej. Visst alla har ju den här personen man verkligen hatar och ja, då kan iaf inte jag ens hjälpa att fula ord haglar. men det är de gånger det enbart handlar om avundsjuka, för att man ska sätta sig över någon, för att man inte bryr sig om vad man säger, då blir jag ganska ledsen. Jag vill bli mycket bättre på detta. Att inte "trash-talka" personer som faktiskt inte förtjänar det eller att man iaf står upp för dem i den situationen genom att säga ifrån eller helt enkellt inte hålla med. När din dåliga självkänsla går ut över någon annan som faktiskt inte gjort något mer än att försöka och göra sitt bästa, genom att bara vara skitbra? Jag kan bli jättearga på folk i min klass för att de är så bra, för att jag aldrig tycker att det går så bra för mig, för att de kommit så långt eller har så bra närvaro, då blir jag arg men det ger mig inget rätt att spy ut detta på andra. Jag tycker att personer som jobbar hårt förtjänar en stor del i rampljuset och andra som sitter på sidan och klagar kan vara tysta, inklusive mig själv. 

Nej, det är nog mitt senaste fokus, att inte snacka så mycket skit. Och måste man göra det, inte göra det så fult.

Tack för mig!