Jag kan i ärlighetens namn säga att detta varit det bästa året i mitt liv. Det var nog inte det roligaste, det mest äventyrsfyllda, det mest självsäkra eller det som fyllde mitt hjärta av brutal kärlek. Nej, jag vet inte riktigt vad på pricken som gjort denna tid till det absolut bästa. Jag vet bara att jag aldrig varit så nära mitt hjärta som nu. 

Min klass. Min älskade SMI klass, jag har knappt sagt det här till någon, men jag älskar er allihopa. Anna, Spegel, Sara, Lisa, Ellen, Tuffis, Victor, Moa, Philip och Samuel...jag älskar er. Ni har fått mig att känna så mycket, släppt så mycket, gett så mycket att jag snart exploderar av känslor, tankar, viljor och händelser. Utan er vet jag inte vad jag gjort. 

Alla lärare vi haft, fy fan, hur har jag haft sån tur att hamna just här?! Hur är det möjligt?! Jag förstår inte! 

Nu vet jag vad jag vill. 

Och jag är livrädd. 

Livrädd för att om jag inte får det kommer jag att dö, för mitt liv är inte fullbordat utan detta. Jag har så mycket tankar, känslor, viljor och energier som bara vill ut, UT I VÄRLDEN SÅ ATT ALLA KAN KÄNNA DET JAG KÄNNER! Jag blir skiträdd för att jag vill det här så mycket. 

Förut såg jag inte ens musikalstjärna som ens en önskan. Det var påriktigt bara en stjärna, tusen miljoner mil bort. Den fanns där men den kunde man ju inte nå. Den var fin, men varför ska jag försöka fånga den? 

Helt plötsligt står jag nu här och den dör stjärnan tusen mil bort, står nu bakom en glasmonter, några decimeter bort och jag stirrar rakt på den. Jag känner dess energier, jag kan studera den nära men hur gärna jag än vill kan jag inte ta den. Nu måste jag ta den. Nu måste jag ha den.

Det är med enorm sorg jag nu inte vet vart jag ska ta vägen. Jag står och ser min dröm, men hur tar jag mig dit? Jag vet faktiskt inte. Jag har ingen jävla aning. 

Att sluta SMI är det absolut värsta som hänt. Jag vill bara flytta ihop med alla och ha kvar dem. Föralltid ska vi bo på 6 våningen på Eriksbergsgatan och titta ut på alla hustak medan vi sjunger improviserad stämsång och gör allt det som är så fantastiskt. 

Ni har en sån stor del av mitt hjärta. Det är nu delar i 11, en för alla er var, och så en slutligen för mig❤️

Älskade SMI, älskads klass❤️