Jag saknar min klass. Jag saknar min klass varje dag. Jag vaknar, saknar min klass. Jag äter, saknar min klass. Jag går och lägger mig OCH SAKNAR MIN KLASS. HUR kan jag sakna er så mycket?! Eller frågan kanske är VARFÖR VAR NI TVUNGNA ATT VARA SÅ FANTASTISKA?!?!?!

 

Det har gått tre veckor, eller är det två? Jag håller inte ens ordning på tiden vi inte längre ses varje dag, jag åker inte till skolan, träffar alla fina lärare och är i blackboxen, har uppvärmning, lektioner, lunchar i flera timmar, övar, åker hem, sover, åker tillbaka till skolan. Så kommer det aldrig vara längre, inte just här i alla fall. Jag saknar att bara vara med er, att bara finnas i samma rum som er. Vilken lyx, vilket privilegium det varit att ha känt er.

 

De flesta jag träffar nu, som vet att jag slutat, säger "GUD va skönt!". SKÖNT!?!??! SKÖNT att slippa uppleva fantastiska saker varje dag? Skönt att sluta få göra det jag älskar varje dag? Skönt att inte behöva bli matad med fantastiska lärdomar och träffa proffs till lärare varje dag? SKÖNT att inte få träffa tio helt underbara människor som jag älskar? Varje dag? Ja fy fan, skönt att det är över...

Nej...skönt är det inte. Det är tortyr. Det är fruktansvärt. Det är hemskt. Men sånt är livet ibland. Och jag är så glad att jag fick uppleva det här, att just jag fick komma hit och göra allt det här underbara.

Tack.

 

P.S: Jag saknar er <3